Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Egna tankar: Jag skrev ju i tidigare inlägg att jag hade haft värkar. De har inte fortsatt men jag har häftiga sammandragningar. Helt normalt att ha några per dag, men inte allt för många som jag nu har... Ska ringa min barnmorska idag för jag har lite funderingar som jag inte fått svar på mm.
Sömn har varit lite bättre i två nätter nu, men i natt har jag fått springa på toa som ett tok och halsbrännan var orubblig... men fick sova några timmar iaf.
Bebis är lite lugnare faktiskt, iaf igår kväll var den det och nu på morgonen. skönt!! för jag har riktigt ont i både revben och höftben.
ryggen klarar väldigt mycket och det är jag himla glad över, visst jag får ont i den men inte alls som jag hade innan graviditeten. Har jag ansträngt mig för mkt så kan de bli att jag får så ont att jag måste gå till sängs.
Men de händer inte ofta att jag får så ont, skööönt!
Nu längtar jag efter bebis och jag drömmer väldigt mkt om att den redan är ute mm.
Kan sitta o fantisera om kvällarna också hur de kommer vara i vissa situationer med en liten bebis och de känns bara såå mysigt!
Som denna vecka då B jobbar kväll/natt så kommer jag snart inte behöva vara ensam med vovven utan då kan jag mysa med min bebis med :) <3